Karl-Alfreds julkalender - Del 13

Farmor av Alf Woxnerud


Farmor eller Granny som hon heter i original, är en figur som tillkom 1961. Denna smått groteska kvinna är en av många figurer som Forrest "Bud" Sagendorf hittade på under de år som han basade för serien. Okej, det kanske inte är särskilt snällt att kalla en kvinna på 100+ för grotesk men kom igen, ta er en titt på tanten. Har ni någonsin sett något så okvinnligt? Hon ser ju ut som Karl-Alfred på dragshow.

När farmor introducerades ändrades plötsligt åldern på Karl-Alfreds far från 99 till 85. Historien förtäljer icke ifall gubbskrutten tidigare ljugit om sin ålder eller om Sagendorf helt enkelt ville ge hans mor en mer trovärdig ålder. Själv gissar jag på att det rör sig av någon form av bedrägeri men detta är bara antaganden från min sida, jag har inga belägg för saken. Farmors största uppgift här i livet tycks vara att förse sina släktingar med mat och emellanåt läxa upp sin bångstyrige son. Med andra ord är hon ungefär så som farmödrar i allmänhet brukar vara.

Alf Woxnerud är en figur som tillkom 1961. På något sätt känns det som att jag alltid har omgivits av hans bilder, (så ni må tro att jag är glad över hans medverkan). När jag var barn under 80-talet var det svårt att undgå dem. Det spelade egentligen ingen roll vilken tidning jag öppnade, jag visste på förhand att det fanns en väldigt stor chans att få se några av hans galna figurer där. Jag fullkomligt älskade hans Historiska Historier som jag stiftade bekantskap med genom min morbrors 91an, jag gillade till och med de reklamserier med Hubba-Bubba som han tecknade. Störst intryck gjorde dock hans illustrationer i Serieparaden, speciellt den hjärteskärande bilden från det allra första numret där en ung Alf Thorsjö får sin älskade nalle söndertrasad i ett mopedhjul. Ända sedan jag såg bilden har den suttit som etsad på min näthinna.

Alfs hemsida hittar ni HÄR.

Karl-Alfreds julkalender - Del 12

O.G.Wotasnozzle av Rasmus Gran

Professor O.G Wotasnozzle
är en sån där galen uppfinnare som alla bra serier behöver. Wotasnozzle dök först upp i Segars andra serie Sappo. Ursprungligen var Sappo en strippserie men efter några år blev serien istället en topper, en slags utfyllnad som publicerades längst ner på Thimble Theatres söndagssidor. Efter sin entré 1932 kom Wotasnozzle mer eller mindre att ta över serien.

Den geniale egoisten Wotasnozzle gifte sig 1934, men äktenskapet varade inte särskilt länge. Hustrun nämndes över huvud taget aldrig vid namn och efter hennes sorti några veckor efter bröllopet var det aldrig någon som frågade efter henne.

Serien Sappo försvann under andra världskriget. Den rådande pappersbristen gjorde att de olika tidningsutgivarna tvingades krympa sin söndagsbilaga. Wotasnozzle återvände 1946 fast då i annan form. Segars tidigare assistent Bud Sagendorf började producera serietidningsmaterial för Dell Comics. Han sparkade då liv i den gamle uppfinnaren och använde honom som biserie i förlagets nystartade Karl-Alfredtidning.

Under de kommande åren producerades det från och till nya serier med Wotasnozzle, han gjorde även ett kort inhopp i den animerade tvserien the All New Popeye Hour från CBS. Efter 1984 har han dock lyst med sin frånvaro.

Rasmus Gran har ett akvarium med en enögd groda. Det tycker jag är lite häftigt på något sätt, en skäggig kommunist med muterade amfibier. När man lägger fram det så låter det nästan som han vore en James Bond-skurk. Fast Bondskurkar brukar i och för sig inte ha sitt högkvarter i en hyresrätt, de brukar ju föredra slocknade vulkaner eller svårtillgängliga undervattensbaser. Å andra sidan verkar det mycket mer praktiskt att ha en central bas. Hur gör egentligen Blofeld om han får slut på toapapper eller kaffefilter? Det måste vara rätt bökigt för honom att veckohandla. Nej, Rasmus val av operationsbas är nog ganska smart när man tänker efter. Undrar om han har någon tortyrkammare där hemma?

Rasmus spelar även mandolin och har ett förflutet som folkdansare. Dessutom är han serietecknare, fast det kanske ni redan visste? Om ni vill ha ett boktips så kan jag varmt rekommendera Varannan vecka utan, det är ett fantastiskt bra album. Klicka HÄR för att beställa det genom förlaget (påpassligt nog så har de rea).

Rasmus hemsida besöker ni HÄR.
Serierna om hans distansförhållande med en kanadensisk norrlänning läser ni HÄR.

P.S Är det någon som vet om Wotasnozzle någonsin haft ett svenskt namn? Hör gärna av er i sådana fall.

Karl-Alfreds julkalender - Del 11

Cole Oyl av Nickan Jonasson

Cole Oyl är far till det äventyrliga syskonparet Castor och Olivia. En intressant detalj med familjen Oyl är att så gott som alla kända medlemmar har namn efter olika typer av oljor. Jag vet inte om detta beror på en enorm kärlek till olja i alla dess former eller om familjen är svag för ordvitsar, (härstammar de möjligtvis från Göteborg?).

Cole Oyls kära hustru heter Nana Oyl, ett namn som kommer från det gamla slanguttrycket banana oil vilket kan översättas med nonsens eller möjligtvis struntprat. Oavsett vilken översättning man föredrar så är ingen av dem särskilt smickrande för den ömma modern. Dessutom har Cole två bröder, Otto Oyl och Lubry Kent Oyl. Den sistnämnde är upptäcksresande med vanan att skicka exotiska djur till sina brorsbarn. Lubry Kent spelade en liten men ack så viktig roll i de händelser som ledde fram till att Olivia och Castor stiftade bekantskap med en viss sjöman.

I de tecknade filmerna förekommer en par andra Oylsläktingar. Olivias brorsdöttrar Diesel och Violet borde rimligtvis vara frukten av Castors äktenskap med Cylinda. Eller finns det kanske fler Oyls där ute?

Nickan Jonasson kommer ursprungligen från småländska Rottne. En gång i tiden spelade han dragspel i the Ark men sparkades från gruppen eftersom Ola Salo tyckte att Nickans vilda danssteg stal rampljuset från honom. Utom sig av sorg lämnade Nickan Rottne bakom sig och liftade till Göteborg där han inledde en ny karriär som serietecknare. Hittills har han givit ut tre seriealbum med teman som skivsamlande, droger och Jansons frestelse.

Nickan har en hemsida som förtjänar att besökas. Du hittar den HÄR.
Bloggar gör han också minsann. Läs om hans musiksmak, bandyintresse och annat viktigt HÄR.

Glöm nu inte att besöka julkalendern imorgon, har ni tur så blir det en serie då.

Karl-Alfreds julkalender - Del 10

Rågren av Max Gustafson

Rågren (Rough-House) är stolt föreståndare för Sweethavens bästa hamburgercafé, (paradoxalt nog är det också stadens enda hamburgercafé). Han tar sitt jobb på största allvar, det här är verkligen en kille som brinner för att flippa burgare. När Rågren vid ett tillfälle följde med Karl-Alfred & C:o ut på en seglats saknade han sin arbetsplats så mycket att han snickrade ihop en hamburgerkiosk på skeppsdäcket. Försäljningen gick tyvärr inget vidare.

Precis som Geezil har även Rågren ett horn i sidan på Frasse. I det här fallet får dock Frasse skylla sig själv. Ända sedan de träffades första gången har Frasse gjort sitt bästa för att på ett eller annat sätt bluffa till sig en gratisburgare från den populära syltan.

Nu för tiden har tydligen Rågren vidareutvecklat hamburgerbaren till en pizzeria. Besök restaurangen HÄR.. Där finns rent utav några nytagna fotografier av Rågren i egen hög person.

Max Gustafson är precis så som Göteborgare brukar vara, jovialisk, gladlynt och samhällskritisk (fast jag har nog aldrig hört honom dra en endaste liten ordvits). De flesta serievänner är säkert redan bekanta med hans strippserie Samir, om inte så får ni se till att bli det. Besök Samirs hemsida HÄR, och varför inte passa på att köpa ett album eller ställa en intim fråga till sexologen Bruno Dürchtoffelf när du ändå är där?

Karl-Alfreds julkalender - Del 9

Karl-Alfreds farsa av Andreas Qassim

Karl-Alfreds nittionioåriga pappa (i originalet kallad Poopdeck Pappy), är inte direkt någon mönsterförälder. Den skäggige sjöfararen övergav sin ende son när denne fortfarande var ett blöjbarn, är sprängfylld av dåliga vanor och har en kvinnosyn som är allt annat än politiskt korrekt. Med andra ord så är han så långt ifrån den ridderlige Karl-Alfred som man kan komma, (utseendemässigt har de dock en del gemensamt).

Far och son återförenades 1936 då Karl-Alfred använt sig av Jeppe Jeeps magiska egenskaper för att lokalisera sin förlorade fader. Man skulle kunna tänka sig att de båda sjömännen tog emot varandra i ett tårdrypande kramkalas (ungefär som det där tv-programmet som gick på någon kanal för något år sedan), men så blev det inte. Gubbtjyven hälsade sonen med en förolämpning och förklarade sedan att han inte tycker om släktingar. Efter ett tag dök han dock upp hemma hos Karl-Alfred, åtföljd av några sjöjungfrur som han raggat upp på vägen. Sedan dess har han hängt sig kvar. Det hör inte direkt till ovanligheterna att Karl-Alfred måste hjälpa sin far ur olika besvärliga situationer som denne lyckats trassla in sig i. Gubben må vara en lögnaktig falskspelare, men Karl-Alfreds kärlek till honom är så gott som gränslös.

I Robert Altmans film Karl-Alfred the Movie berättas det att fadern valt att lämna sin son på grund av att den lille parveln vägrat äta sin spenat.

Andreas Qassim är en man med många strängar på sin lyra, han är inte bara en lysande Bamsetecknare utan även 3D-animatör, dockmakare och Lundaspexare. Som om inte detta vore nog spelar han även saxofon, talar flytande arabiska och klär i hawaiiskjorta. Man får en känsla av att Andreas klarar allt som han tar sig för. På så sätt påminner han lite om Macgyver.

Precis som de flesta andra multikonstnärer har Andreas en webblats, om du känner för att besöka den (vilket du gör) så klickar du HÄR.

På filmduken introducerades Poopdeck Pappy 1938 i filmen Goonland.

Karl-Alfreds julkalender - Del 8

Geezil av Joakim Lindengren

Pantbanksdirektören George W. Geezil gjorde en blygsam entré i serien. Första gången han syntes till var det i rollen som restauranggäst. Det var först vid sitt femte framträdande som han presenterade sig. På den tiden gick han under namnet Geezer. Under de följande åren kom han även att använda sig av namnen Mr. Geezle och George G. Geezil. Det var först vid sitt 33:e framträdande som han en gång för alla blev George W. Geezil med resten av världen.

Geezil pratar med en stark ryskklingande accent och när ett brinnande hat gentemot Frasse. Frasse däremot tar det hela ganska lugnt och fortsätter att göra sitt bästa för att irritera och konfundera sin svartklädde nemesis.

Den välklädde Joakim Lindengren är något av en förgrundsgestalt bland svenska serietecknare. Efter att ha avslutat sin konstnärliga utbildning tog han steget vidare till serierutorna. Hans vansinniga historier om narkomaner och krystmarodörer blev ett uppskattat (och i vissa kretsar avskytt) inslag i de svenska tidningsställen. Men efter att ha slagit världsrekord i att förolämpa Siwert Öholm hände något. De tidigare favoritämnena Cyndee Peters och bajskorvar gav vika för den bakåtsträvande superhjälten Kapten Stofil. Under tio år kämpade Joakim och redaktionkollegorna Martin Kristenson och David Nessle tappert med att göra landets bästa serietidning.

Kapten Stofil besöker man HÄR.
Även om serietidningen numera är saligt insomnad så går det säkert alldeles utmärkt att beställa från deras baknummerlager. Det kan ju vara bra att känna till så här i julklappstider.

Geezil har förkommit i ett par tecknade filmer, bland annat Olive's Boithday Presink från 1941:

Jag tvivlar dock på att Joakim Lindengren någonsin medverkat i någon tecknad fil...

Karl-Alfreds julkalender - Del 7

Lill-Pär av Natalia Batista

Lill-Pär ( Swee'Pea i original) är Karl-Alfreds älskade adoptivson, (eller "pojkbarn" som Karl-Alfred själv skulle säga). En dag dök han bara upp, levererad i en låda. Sjömannen blev överförtjust och bestämde sig för att bli en god mor åt pojken. När Karl-Alfred tyckte att det var dags att döpa sitt lilla pojkbarn gav han honom det imponerande namnet Scooner Seawell Georgia Washenting Christiffer Columbia Daniel Boom, men fortsatte ändå att kalla honom Lill-Pär/Swee'Pea.

Den första tiden hade ingen någon aning om varifrån pojken egentligen kom, men så en dag visade det sig att han var av kunglig börd. Den lilla parveln härstammar nämligen från ön Demonia. Om detta och mycket annat kan man läsa i albumet Kung Lill-Pär och DEMONERNA, utivet av Semic 1981.

I de tecknade filmerna från Max Fleischer och Famous Studios är det allt som oftast Olivia som har vårdnaden om Lill-Pär, ibland antyds rent utav ett släktskap dem emellan. Det har även antytts att Lill-Pär skulle vara Karl-Alfreds syskonbarn, men då sjömannen saknar syskon verkar detta minst sagt orimligt.

Det engelska namnet Swee'Pea kommer från blomman Sweet Pea, dvs. luktärt. Tidigare hade Karl-Alfred (i det engelskspråkiga originalet alltså) använt Swee'Pea som en kärvänligt smeknamn för personer han fattat tycke för (exempelvis Olivia), men nu blev det ett smeknamn för hans son istället.

Natalia Batista är en av sveriges i särklass bästa mangatecknare. Jag lärde känna henne när jag var gästlärare på Serietecknarskolan i Malmö för några år sedan. Hon gjorde då en skoluppgift som var så väl genomförd att hon lyckades sälja in den till tidningen OKEJ. Sedan dess har hon gjort en rad böcker och fortsätter hela tiden att imponera på mig (inte minst genom sitt fantastiska hårsvall).

Natalias hemsida finner ni HÄR
Hennes blogg kan man läsa HÄR.